Om att inte använda örat
Jag är en inbiten kaffedrickare. Kanske missbrukare är den rätta termen? Hur som haver så älskar jag det svarta guldet! Har jag ingenting bättre för mig, vilket jag sällan har numer, så kan jag utan vidare dricka sju-åtta koppar på några timmar, och sen tycka att det skulle vara gott med en niotår på kvällen. Jag är noga med vad jag dricker kaffet ur. Aldrig papp, aldrig plast, inte för liten, inte för stor och inte under några som helst omständigheter en mugg utan öra. Varför måste jag ha ett öra på muggen? Så jag kan ignorera att använda det.
Har aldrig funnit mig tillrätta med att ha ett finger genom örat när jag dricker min kärleksdryck. Det ska vara ett gediget grepp och det heta porslinet, helst fem fingrar på samtidigt. Men vad är då vitsen med att ha ett öra? Det ska vara så.
Mycket vi gör är baserat på det faktum att det bara ska göras. Borsta tänderna, det kunde man lika gärna strunta i, men eftersom alla människor tycker det är trevligt med god munhygien, så är det bara att gilla läget och löddra gaddarna. Visst, det finns vissa hälsovinster med att borsta tänderna man inte ska bortse ifrån, men oftast är det av mer kosmetiskta skäl än hälsofrämjande.
Jag tror vi alla har någon masochist inom oss, vi gör saker svårare för oss än vad vi kanske behöver. Jag kan säkert nämna 50 saker jag hade kunnat göra enklare i mitt liv. Därmed sagt vill jag påpeka att det nödvändigtvis inte betyder att mitt liv hade varit bättre eller sett annorlunda ut, men jag hade definitivt undvikit pinsamheter, sorg, ilska och andra bieffekter av mina val.
Om vi gjorde livet så enkelt som möjligt för oss varje dag, så hade jag nog inte haft mycket att leva för. Halva mitt liv går nog ut på att rätta fel jag gjort, och den andra halvan försöker se till att jag inte trampar i klaveret igen. Men även om saker man gjort den svåra vägen blir fel, betyder det inte att det lätta valet är det rätta.
Vissa saker ska bara vara som dom är. Livet ska vara svårt, det ska vara öra på en mugg, vi ska ha bra andedräkt. Och framför allt så ska vi önska att vi tagit den lätta vägen, när faktum är att vi kanske inte vet att den svåra ger en större belöning än vad man kunnat ana.
Vi måste bara våga bränna våra handflator lite på vägen.
Har aldrig funnit mig tillrätta med att ha ett finger genom örat när jag dricker min kärleksdryck. Det ska vara ett gediget grepp och det heta porslinet, helst fem fingrar på samtidigt. Men vad är då vitsen med att ha ett öra? Det ska vara så.
Mycket vi gör är baserat på det faktum att det bara ska göras. Borsta tänderna, det kunde man lika gärna strunta i, men eftersom alla människor tycker det är trevligt med god munhygien, så är det bara att gilla läget och löddra gaddarna. Visst, det finns vissa hälsovinster med att borsta tänderna man inte ska bortse ifrån, men oftast är det av mer kosmetiskta skäl än hälsofrämjande.
Jag tror vi alla har någon masochist inom oss, vi gör saker svårare för oss än vad vi kanske behöver. Jag kan säkert nämna 50 saker jag hade kunnat göra enklare i mitt liv. Därmed sagt vill jag påpeka att det nödvändigtvis inte betyder att mitt liv hade varit bättre eller sett annorlunda ut, men jag hade definitivt undvikit pinsamheter, sorg, ilska och andra bieffekter av mina val.
Om vi gjorde livet så enkelt som möjligt för oss varje dag, så hade jag nog inte haft mycket att leva för. Halva mitt liv går nog ut på att rätta fel jag gjort, och den andra halvan försöker se till att jag inte trampar i klaveret igen. Men även om saker man gjort den svåra vägen blir fel, betyder det inte att det lätta valet är det rätta.
Vissa saker ska bara vara som dom är. Livet ska vara svårt, det ska vara öra på en mugg, vi ska ha bra andedräkt. Och framför allt så ska vi önska att vi tagit den lätta vägen, när faktum är att vi kanske inte vet att den svåra ger en större belöning än vad man kunnat ana.
Vi måste bara våga bränna våra handflator lite på vägen.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Fan så skönt att du levererar igen.
Bra som få är du också!
Trackback
