Män älskling!
Män är svin, män är grisar, män tar alla chefsjobb, män får högre löner, män gör ingenting medan kvinnor får slita hårt som slädhundar under guldruschen i Klondike, som förövrigt hade sin kulmen 1898, och jag tycker att "män/kvinnor är mer värda"-snacket borde ha dött ut då med.
Det är nästan lite så man skäms över att ha en penis och skäggväxt när man ser hur illa vi män tydligen beter oss. Vi är, säger de, odrägligt lata, tjocka, inkomptenta och rent ut sagt onödiga. Det enda vi möjligtvis duger till är att, för att än en gång nämna penis, att fortöka oss, men det är knappt, för män är såklart usla älskare. Nu förstår jag plöstligt varför man som man klär ut sig till kvinna, vem skulle inte vilja slippa hatet som cirkulerar i luften varenda dag?
Det pratas jämt om segregationen mellan invandrare och svenskar, men när det gäller könssegregationen så finns det egentligen inget si och så, det är mest att de flesta är ense om att män är roten till allt ont som händer. Det är inte direkt någon öppen dialog om förbättringar, utan det handlar mest om att kvotera in kvinnor till högre placeringar inom företag och så vidare. Undrar om inte allt prat leder till ett undermedvetet skyddstänk bland män när det gäller att anställa folk. Man väljer hellre en man, för att man vet att han inte vill se dig hänga i din mandom från en flaggstång.
På något sjukt vridet sätt kan jag inte hjälpa att sympatisera med mina medmän, jag skulle inte heller vilja anställa någon som hatade mig på grund av mitt kön. Men samtidigt vill jag gärna främja en dialog där man istället väljer att lyfta fram en kvinnas kompetens, istället för att kräva att hon ska ha ett jobb, bara för att hon är just en kvinna. Ömsesidig respekt är själva nyckeln, och jag tycker vi är så pass utvecklade att vi ska kunna prata om saken på ett moget sätt, istället för att börja hata varandra.
Men det är klart, alla vi har gått på dagis någon gång där man skydde tjejbaciller som böldpesten. Kanske hänger det kvar, kanske inte. Kanske är det så att vi män är för dumma för att inse att kvinnorna faktiskt är mycket mer kompetenta inom många områden. Eller så handlar det helt enkelt om att vi älskar att hata, så vi fortsätter bli glada varje gång man får höra en kvinna få sparken till förmån för en man, för att sedan fortsätta det eviga könskriget. Kvinnor älskar det också, men bara i smyg, för då får man kasta onda ord tillbaka. Men vi gifter oss heterosexuellt ändå.
Jag blir inte klok på något längre, men så är jag ju man också, vem förväntar sig att jag ska förstå?
Det är nästan lite så man skäms över att ha en penis och skäggväxt när man ser hur illa vi män tydligen beter oss. Vi är, säger de, odrägligt lata, tjocka, inkomptenta och rent ut sagt onödiga. Det enda vi möjligtvis duger till är att, för att än en gång nämna penis, att fortöka oss, men det är knappt, för män är såklart usla älskare. Nu förstår jag plöstligt varför man som man klär ut sig till kvinna, vem skulle inte vilja slippa hatet som cirkulerar i luften varenda dag?
Det pratas jämt om segregationen mellan invandrare och svenskar, men när det gäller könssegregationen så finns det egentligen inget si och så, det är mest att de flesta är ense om att män är roten till allt ont som händer. Det är inte direkt någon öppen dialog om förbättringar, utan det handlar mest om att kvotera in kvinnor till högre placeringar inom företag och så vidare. Undrar om inte allt prat leder till ett undermedvetet skyddstänk bland män när det gäller att anställa folk. Man väljer hellre en man, för att man vet att han inte vill se dig hänga i din mandom från en flaggstång.
På något sjukt vridet sätt kan jag inte hjälpa att sympatisera med mina medmän, jag skulle inte heller vilja anställa någon som hatade mig på grund av mitt kön. Men samtidigt vill jag gärna främja en dialog där man istället väljer att lyfta fram en kvinnas kompetens, istället för att kräva att hon ska ha ett jobb, bara för att hon är just en kvinna. Ömsesidig respekt är själva nyckeln, och jag tycker vi är så pass utvecklade att vi ska kunna prata om saken på ett moget sätt, istället för att börja hata varandra.
Men det är klart, alla vi har gått på dagis någon gång där man skydde tjejbaciller som böldpesten. Kanske hänger det kvar, kanske inte. Kanske är det så att vi män är för dumma för att inse att kvinnorna faktiskt är mycket mer kompetenta inom många områden. Eller så handlar det helt enkelt om att vi älskar att hata, så vi fortsätter bli glada varje gång man får höra en kvinna få sparken till förmån för en man, för att sedan fortsätta det eviga könskriget. Kvinnor älskar det också, men bara i smyg, för då får man kasta onda ord tillbaka. Men vi gifter oss heterosexuellt ändå.
Jag blir inte klok på något längre, men så är jag ju man också, vem förväntar sig att jag ska förstå?
