Don't panic
Det är en sån enkel uppgift egentligen, att köpa en påse godis, men när man väl står i kön från helvetet så inser man vilken ångestframkallande situation man satt sig själv i. Man börjar iakta sina medkonsumenter: han köper minsann ekologisk mjölk, och hon med den roliga hatten har tydligen besvär med att välja tidning.
Det är nu jag känner mig så smutsig och genomskådad, halvvägs fram till kassan, då det är lika många människor bakom mig som framför.
Jag känner de genomborrande ögonen som ser vilken typ av människa jag är, genom att skumma igenom mina matvaror, och jag blir mörkrädd när jag inser att man faktiskt kan göra det. Hon som står där borta är nog småbarnsmamma, så mycket mjölk som hon köper, och den där killen är singel, eftersom han bara köper lite micromat och en rakhyvel. På ett sätt är det ju skönt att veta sånt utan att känna människan, för då slipper man ju prata med främlingar. På ett annat sätt är det otroligt sorgligt att jag råkar stå där med min godispåse i hand och inget annat, för vad säger det om mig?
Egentligen borde jag inte bry mig om vad en massa bittra söndagshandlare tycker om mig, men tänk så hemskt om mitt liv kan förvaras och genomskådas i en sockerförorenad papperspåse. Nästa gång borde jag även köpa en cola, bara för att liva upp deras fantasier.
Vem är du? Vem är jag? Levande charader
Jag älskar fördomar. Vem från mitt kära lilla Nora har inte hört "Så du är alltså en bonde?". Klassiker. För alla vet ju att utanför Örebros stadskärna finns inget annat än åkermarker och boskap. Glöm inte lite lador, för det är ju där vi lantisar bor, såklart. Det är ganska tråkigt vad inskränkt man blir, av att bo i en sån metropol som Örebro. Tänk vad mycket nymodigheter som finns där! Bilar, elektricitet, internet, rinnande vatten. Tänk om vi, bördiga jordens tjänare, kunde få njuta av dessa bekvämligheter. Synd att spräcka bubblan fröken 019, men vi har tillgång till Bilddagboken vi med!
Fördomar var det ja. Nora var ett exempel. För att bli lite mer internationell kan vi ta länder och världsdelar istället. Jag som har utländskt påbrå då mor min är från Filippinerna är automatiskt thai. Eller om du kommer från Irak så är du turk. Samma gäller alla andra länder i Mellanöstern. De enda som inte räknas som turkar, är nog de som kommer från just Turkiet. Vissa blir irriterade, andra blir rent av förbannade. De enda som inte tar illa vid sig, är inte märkligt nog, de som sätter lappar på allas pannor! De som går runt, pekar och bestämmer att "du är nörd, du är emo, du är invandrare, du är hora, du är konstig". Man kan ju undra vilka krafter en sådan person besitter, en sån som får gå runt och säga till folk vad de är och inte är. Nån typ av genomträngande syn som ser in i andra personers själar kanske? Om vi vänder på pekfingret och den magiska synen åt det motsatta hållet, vad ser man då? Ingenting troligtvis. Personen är så tom på stämplar att det inte finns några kvar. Alltså betyder det att den personen är, hör och häpna, ingenting.
Ord smärtar och ärren är osynliga. Vare sig man är vit, svart, brun, blå, lila, orange, eller regnbågen själv, så blir man sårad av ord. Jag kanske inte tar det på fullaste allvar när gliringarna om att ris uttalas "lis" i Asien viner genom luften, men någon annan kanske gör det. För mig är ingen en turk, en kurd, en asiat eller svensk. För mig är alla människor. Jag är en jävla svenne, jag är en thaihora, jag är även en svarting. Synd att spräcka bubblan Mr. Fördömare, men jag är människa. Jag är alla etniska grupper på en och samma gång. Jag är en jävla Gott & Blandat-påse. Lakritsen kan du tyvärr inte plocka bort, den hör till.
