Grått nytt år
Vintern blev kanske inte alls som man tänkt sig, på gott och ont. Visst, vi fick inte decimeter med snö och gnistrande soldagar. Å andra sidan så regnar det ju inte bomber på oss, så jag tycker det är plus/minus noll.
Jag får erkänna att det verkligen har varit grått de senaste veckorna, men även ett mästerverk har sina skamfläckar. Det spelar egentligen ingen roll vilket väder vi har, vi är ändå aldrig riktigt nöjda. Även om sommaren skulle vara indränkt med sol så att kläderna skulle smälta av kropparna skulle vi ändå utföra landets största folksport: solsemester. Detsamma gäller vintern, när vi en gång hade ordentliga sådana. När snön låg tät och tung så passade vi ändå på att åka på skidsemester till Alperna. Så, egentligen, varför ska vi bry oss om vädret om vi ändå aldrig är här för att uppleva det? Känns som det kan förpassas till ett samtalsämne runt frukostbordet.
Jag älskar att läsa alla "chockerande" upptäckter våra kära kvällstidningar avslöjar - exklusiva upptäckter för just den och den tidningen, så klart. Löpsedlarna är så underbat smärtsamma att läsa: "Aftonbladet avslöjar - SEXSKANDAL BLAND DELTAGARNA I ROBINSON". Vi pratar helst inte om det, men i smyg älskar vi att köpa tidningen, bara för den löpsedeln. Sen visar det sig att Robinson-Robban råkat snudda vid Robinson-Zübeydes bröst av misstag, om man läser mellan raderna. Men under de få sekunderna innan man upptäcker sanningen, så är vardagen så otroligt spännande. Och vad säger det om oss? Att vi hellre läser om några dokusåpsskandaler än bryr oss om tusentals dödsfall i Gaza-remsan, bara för att det inte var en exklusiv berättelse av Aftonbladet?
Ska jag behöva klistra på en blek gul löpsedel för att folk ska uppmärksamma mina problem, eller ska jag helt enkelt sluta bry mig om saker och ting, bara för att det inte går att läsa om i en tidning?
Hösten och vintern vävdes samman, och innan vi visste ordet av det föll vi än en gång som offer för vår egen blindhet.
