Those who are dead

På bråkdelen av en sekund förändras allt. Man hinner inte ens blinka, men man vet direkt vad som hänt.
Det är ett typiskt ögonblick i filmer då man ser en av skådespelarna skaka på huvudet och gnugga sig i ögonen av förvåning, men i verkliga livet är det inte lika komiskt.
För ett ögonblick upphör alla kroppsfunktioner, och du måste fundera på om du verkligen andas eller inte. Världen svartnar framför dig, och det enda du vill är att låta dig omfamnas av sömnens ljuva armar och aldrig mer vakna.
Det finns inget värre ställe att vara i än sitt eget huvud när man är förtvivlad, för där lurar dina värsta mardrömmar, och alla vill dig illa.
Det värsta är ändå ljudet av tomheten som uppstår efteråt. Det är en skrikande tystnad som talar om en bättre tid som på något oförklarligt vis hamnade i glömska. Orden försvinner från munnen, och det enda man vill är att skrika rätt ut, bara för att bryta tystnaden.
Det är förtvivlan i ett nötskal. Det är grymt, det är horribelt och fruktansvärt hemskt och börjar alltid med fem små ord: "Jag måste berätta en sak".

Jag är bättre än så.

RSS 2.0