kristofer

Kvällen börjar lida mot natt och därmed gör kylan sitt intrång, och man undrar än en gång - var tog sommaren vägen. De ljuva sommarkvällarna jag och alla andra suktat efter är blott ett minne av forna somrar då gräset var grönare och vattnet varmare. Denna sommar har dock växlat fasad gång på gång, och man vet aldrig riktigt var molnen ska ta vägen. Ena sekunden är de så mjuka och fina på horisonten, för att i nästa sekund vräka ner regn och hagel på en. Kul. But hey, that's life. Livet ändrar sig, likt vädret, och man måste anpassa sig efter varje situation som uppstår i vardagen. Men det är jobbigt, och det är inte alltid vi orkar eller vill, så då börjar vi undra: var tog sommaren vägen.
Ja, jag undrar detsamma, drar på mig en tröja och blickar ut över den blanka sjön och tänker: undrar vad hösten har med sig.

Så var det dags igen - semestertider. Vi bleka, utarbetade, solkrävande svenskar ger oss iväg all världens väg för att hitta en överexploiterad turistort. Vi åker iväg från vårt kära Sverige, för att slippa alla tråkiga förpliktelser och vardagsrutiner, och även medmänniskor. Dessa byts ut mot, hör och häpna, FLER svenskar. För där man hamnar är oftast en typisk turistfälla, och i sådana trängs Svenssons med Anderssons och Karlssons. Hej då Stockholm i Sverige, hej Stockholm på Kanarieöarna, Phuket, Sunny Beach och dylikt.

Det syns så tydligt där svenskar stryker fram. Vi syns, låter och kräver mest. Utmärkande drag är: uppknäppt hawaii-skjorta (eller ingen överdel alls), solblekt keps, midjeväska, korta shorts och sandaler. Komplettera sedan med en promillehalt över den lagliga, decibelnivå som överskrider den behagliga gränsen och en arrogans som överträffar fransmännens. Därför vill man helst titta bort när någon inhemsk person frågar: "Where are you from?"

Samtidigt som man avskyr att man kommer från Svedala, så älskar man alla framgångar som kommer från det. IKEA, Volvo, Saab, Christer Fuglesang - alla saker vi älskar och är stolta över, just för att det är svenskt. Fast vi väljer såklart bort vissa saker som vi inte alls vill stoltsera med. Vi dricker mest, skräpar ner mest och kladdar mest på damerna. Men nåt sånt vet vi inte om - nej, vi är ju bara svenskar på semester.

Dubbelmoralens sanna riddare, det är vi det. Och turistorterna vältrar sig i vår idioti.
Heja Sverige.

Tänkte på en grej idag, och det var (suck) religion. Inget illa mot religioner, alla måste ha något att tro och förlita sig på, varför inte en gud? Vi fokuserar oss på kristendomen för kvällen, och De Sju Dödssynderna. Jag antar nu, att dessa, kombinerade med De Tio Budorden, är riktlinjer för vad man ska och inte ska göra för att man ska bli en god människa, och nå pärleportarna när man går hädan.
Vilka är då dessa föraktade synder?
Högmod
Girighet
Vällust
Avund
Frosseri
Vrede
Lättja

Right. Jag har brutit mot.. varenda en. Fint, jag hamnar i helvetet, och det med eftertryck. Jag kommer ner dit rödmålad och med högklackat för att bli Satans bitch.

Men, är jag en dålig människa för att jag är mänsklig? Jag lever mitt liv, där jag sätter mina egna moraliska och etiska standards. I mitt liv blir jag arg på föräldrarna ibland. Jag avundas någons nya bil. Jag ligger och slappar i sängen en hel dag. För att jag visar mänskliga sidor, ska jag då inte tillåtas in i paradiset? Då kan portarna hålla sig stängda, jag har inget att göra bland en massa högdragna, överpretentiösa bevingade Stureplanare som stöter på Jungfru Maria på Club Heaven.
Då sitter jag hellre med Hinhåle i hettan och trivs med mitt syndfulla jag.

Åh, tur att sommaren är här! Skönt att den kom så snabbt också, det är ju liksom bara juli...
Slog mig att vi eldade i kaminen här hemma den 5 juli! Är inte det sommarkänsla, så säg?
Nåväl, när vädret tillåter ska man ta tillfället i akt för att ta med sig sina nära och kära på en gemytlig båttur en underskön sommarkväll. Trots båthaveri och diverse läckor så blev det en rolig kväll med bad, film och vänner. Är det inte sommarkänsla, så säg?

Återigen så vill jag påpeka musikens vikt i livet. Jag har väldigt få minnen från den forna tiden då jag var en liten knodd, och de jag har är just: musik. Allt från Crash Test Dummies trallvänliga hit "Mmm mmm mmm" till Red Hot Chili Peppers eviga dänga "Californication", med lite Nirvana och Vanilla Ice emellan. Ja, vilka plågor vi har fått utstå, men även riktiga guldkorn. Oavsett låtarnas otroliga värdelöshet, eller fantastiska briljans så minns man dem.

Det är lite så nu i verkliga livet också, nu när vi står på vuxenlivets brant. Om ett knappt år har jag hunnit fylla 18 år, och då förväntas jag vara vuxen. Poff! Ska JAG, Kristofer Erik Fromholt, agera vuxen vid den knappa åldern av 18? Troligare att jag hinner lära en elefant hämta posten, för att sedan dansa Svansjön iklädd rosa trikåer. Storlek small.
Jag brukar alltid fråga mig vad jag ska göra när jag blir äldre, men det som är mer intressant, är vad jag HAR gjort under dessa 17 gångna år. Jag kan faktiskt inte välja något specifikt jag är stolt över, men vad jag kan göra är att välja låtar jag minns. Och nu vet jag vad jag vill göra när jag blir äldre. Någonting jag, och alla andra, kommer att minnas. Jag ämnar inte för storhet i form av ett botemedel för cancer, det är inte min grej. Inte för att jag inte vill det, men jag brister helt enkelt kompetens (surprise, fuckers!). Nej, det är de små sakerna som förgyller livet, säger alltid far min medan han flyttar byrålådan en decimeter. Ta mig fan, det blev faktiskt mycket bättre.
Det är sant som far min säger, små saker ger stora resultat. Man säger alltid att man ska göra världen till en bättre plats, och jag tror på fullaste allvar att man kan göra det. Kanske inte sätta stopp för alla krig, eller matbristen. Men jag kan sätta ett leende på någons läppar, torka någons tårar eller flytta en byrålåda en decimeter. Ta mig fan, det blev faktiskt mycket bättre.
Så jag lägger Operation Elefantdans åt sidan och knäpper på "Scar Tissue" med Red Hot Chili Peppers, och sedan dansar jag iväg till ett bättre imorgon.