kristofer

Nu när det våras för våren får vi ett kärt återbesök av allas vår favorittrend - träningshysterin. Nu ska julkilon från fyra månader sen äntligen bort, och hej vad jag ska bli en hit på stranden med min stenhårda steroidmage och fasta von Sydow-rumpa. Missförstå mig rätt, träning är en underbar företeelse som även jag intresserar mig i, men när temperaturen stiger över nollstrecket  ska alla helt plötsligt bli frälsta av en magisk träningskraft.

I princip varenda tidning, från Aftonbladet till PC För Alla, driver ett korståg mot fettvalkar och celluliter som om det vore en gudabenådad självklarhet att alla måste vara smärta, släta och tonårsspäda. Visst har fetma blivit allt vanligare i både yngre och äldre generationer, men även ätstörningar blir vardag.
Jargongen ändras ständigt och gliringar om vikt får hårdare eftertryck i takt med allt uppmärksammande om utseende i både media som i hemmet. Det kanske är kul när man själv är Mr. Universe-material, men på andra änden av pekpinnen så finns det alltid någon som inte uppskattar skämtet.

När man är ute ser man alltid någon hurtfrisk person i underställ som trotsar kylan i strävan efter sommarformen, och jag kan inte hjälpa att undra: för vems skull? Ska man bli medias bild av perfekt för samhällets skull, eller för sin egen vinning? Snälla ni som orkar läsa min blogg, träna i er egen takt. Jag ser hellre en rund och sund person än någon som kan leka kurragömma bakom lyktstolpar.