kristofer

Jag minns när man kunde ta på sig en grön overall och vara trygg från allt det onda. En tid då världen inte sträckte sig längre än vad man kunde se med sina egna ögon, då tid och rum inte alls behövde vara sammanhängande. När cowboys kunde komma ridandes nerför grannens hustak med lasson i högsta hugg på jakt efter dinosaurier som löpt amok i grannskapet. En fartfylld tid där upp var ner och ner var upp, men det spelade ingen roll vilket av dem som gällde när.

Det var även en tid då problem kunde lösas med pussar och Bamse-plåster. Det värsta som kunde hända var att man inte fick titta på Cartoon Network eftersom man spillt saft över soffan och inte torkat upp det.
Det var en tid som försvann i takt med åldern, och fantasin sinade snabbare än någon oljekälla i världen. Jag vaknade en morgon och insåg att Cartoon Network inte längre ingår i vårt abonnemang, och björnprydda plåster inte skulle kunna läka ett enda bekymmer man kan komma på.

Helt plötsligt är jag rädd för att ramla ner för berget innan jag hunnit se en skymt av toppen. Jag är i ett glasrum fyllt med vakum, och helgen är sprickan där det strimmar in liv. Girigt sluter jag mina läppar kring den lilla livsluckan och tänker:
om jag bara vore tolv år yngre och hade en grön overall, hur jävla enkelt hade det inte varit då.