kristofer

Jag gillar att se positivt på saker. Det ordnar sig, det är devisen jag lever efter. Att man ska gå oroa sig för saker man inte riktigt vet ska hända eller inte är bortkastad tid, varför må dåligt för en framtid som inte ens är utmätt än?
Men fan vet att det är här och nu jag stakar ut mina närmsta tio år, och ett helvete blir det om jag inte får huvudbry för framtiden nu. Det går verkligen inte att glida in på en räkmacka när man inte ens har bröd i skafferiet.

Det är tre månader till jag ska stå på egna ben för första gången, förhoppningsvis. Just nu känns det som jag kan komma att behöva en rollator att luta mig mot, för jag är så vilse att jag inte skulle hitta ut ur min tröja. Varför finns det inga rådgivningsföretag på telefon? Det finns ju hundra telefonbanker, varför inte ha lite mer praktiska råd tillgängliga? "Hej, Ring för Råd? Åh vad bra, jag skulle gärna vilja reda ut mitt liv, tack."

Fast så lever vi i ett land där kösystem är gjutna i sten, och man skulle spendera mer tid med att lyssna på Mozarts Femte i luren än på någon levnadsguru som leder dig rätt i livet. Men å andra sidan, hur spännande är det att fuska i spel? Man vet att man vinner, men inte för att man är bra på att köpa gator och hotell, utan för att man kunde snika åt sig några pappershundringar extra från låtsasbanken.

Det kan bli himmel eller helvete och allt emellan, men tre månader är tillräckligt mycket/lite tid för att göra min framtid. Vi får se hur det blir, monopolpengar i fickan eller riktiga på banken.