kristofer

Kommer ihåg högstadiet. Jag var sen i utveckligen och hade min trotsperiod då, fina tider. Städa rummet var vuxnas påhitt, jag skulle jävlar i mig rebellera mot systemet och låta skita kalsonger ligga på golvet tills de hade ett eget ekologiskt system. Min nationalsång blev "Killing in the name", och outrot blev symboliskt för högstadiet. "Fuck you I won't do what you tell me".

Sen fick jag glasögon i 9:an, och av självförklarande skäl var rebellens tid förbi.
Även om jag mest av allt skulle vilja vara lika naiv och laglös så kan jag inte. Jag tänker fortfarande rätt ofta på samma låt, men nu brukar mantrat bli "And now you do what they told ya".

Lustigt hur man rättar in sig i ledet bara för att man blir äldre.