kristofer

Veckoslut. Känns befriande, även om det var en kort vecka. Men så är det alltid, hur korta prövningarna har varit så måste man gräma sig även över dem. Det är problem hit och jag har mens dit.
Det som slår mig är hur många problem cafébesökare har, det har blivit 2000-talets biktbås. Hur en enda person kan ha så mångra problem att det täcker allt från språkhandikapp till hormonproblem är bortom mig, men en kopp fika får väl alltid fram det värsta ur oss. Jävla fika. Skulle världsproblemen minska om vi reducerade antalet fik som finns, eller skulle problemen tas ut på gatorna? Det kanske är bättre med att prata om sin posttraumatiska stress över en kopp te än i bussen. Hur många problem man än släpar med sig till fiket så har man garanterat dubblat upp antalet när man går ut därifrån, väl inne i fiket hittar man hundra andra saker som är problematiska för sin vardag: kaffet är inte varmt nog, bättre var det på Gran Canaria, där fick man minsann äkta svenskt kaffe, och sen så är belysningen så dålig att jag får huvudvärk, mig är det alltid så jävla synd om.

Brygg ditt jävla kaffe hemma om du inte kan göra annat än att klaga på fiket. När jag går på café betalar jag för kaffebönor och vatten, inte en rubbad menstruationscykel.