kristofer

Bussen blev inte dödsbringande som jag trodde. Snarare tvärtom. På något kusligt sätt fogades jag och bussen samman. Vi blev ett, jag är bussåkarnas zen-mästare. Motorns vmmmmm-pshhh, däckens ihåliga rullande och det ohörbara sorlet av eftermiddagspendlare. Ingenting störde mig, allt var mitt. Ambiensen flöt in i mitt huvud och gjorde sitt jobb - jag sov som ett barn nästan hela vägen.
 

---

För att summera första skoldagen:
Komplett. Onödig. Åkte in på den okristligt tidiga morgonen, utan att ha druckit kaffe och utan att ha lyssnat på musik, och får veta att spanskan är inställd. Splendido. Ville då åka hem, muy rápido, men det gick inte, för jag hade självklart en livsnödvänding svensklektion, evidente.

Makaroner och köttbullar vänder vardagen på rätt köl, och det är skönt. Mamma Scan vet hur hon ska ta hand om sina kids. Tack, mamma.