kristofer

Snart så. Ska ta tag i bloggandet igen, I promise. Det är lätt att hamna i mönster, blir skolan rutig blir jag lätt det med. Rutig i den aspekten att den lyckas suga ut livsgjädjen ur mig genom ett sugrör. Och det är fan mycket glädje som ska passas in.
Jag vet att ni saknat mig, även om ni är otroligt dåliga på att visa er ständiga närvaro. Känner mig som en döv kändis, det är uppståndelse utan att jag får vara med om det. Bättrar ni er så gör jag det med.

Den här låten handlar om er kärlek till mig, så klart.