kristofer

Ibland vet jag inte vilket som smärtar mest. Är det att själv ha ont, eller känna smärta för någon annans skull? Jag har inte mer än två händer, och om ni bara visste hur mycket jag vill hjälpa er. Med varje levande cell i mig vill jag kunna driva ur det onda och få allting att vara bra.
Men det funkar inte så, hur mycket jag än vill. Vi är inte mer än människor, och vi har våra begränsingar. Ibland känner jag mig så jävla handikappad. Som att ligga i en koma där man hör allt som händer, men man är oförmögen att göra något. Snälla, släpp ut mig ur kuvösen och låt mig få göra det bra.
Bara den här gången.