kristofer

Där satt man, med växelspaken uppkörd i tvåan. Bildligt talat, vill säga. Förstenad som ett rådjur i helljuset. Tjoff i planeten.

Maestro hade kryssat i Örebro med en självsäkerhet som endast en 18-åring med driven motivation kan ha. Hoppa växlar, kolla döda vinkeln, ge signal, kör inte på kärringfan. Kanske hade känts bättre om man klippt gråtanten vid knäna nu i efterhand, för det sket sig likförbannat.
Kugga fanns inte ens i mitt ordförråd. Vad hette det sa du? Efter en halvtimme med herr Präktig bredvid sig försvann det milsbreda leendet fortare än kvickt. För dålig planering hette det. Förvånar mig inte, jag som inte ens planerar nästa fotsteg i onödan.

Första stora steget som vuxen skulle bli plastkortet som osar vuxenpoäng mer än att skaffa barn visade sig vara ett enormt kliv, som man självklart trampar snett i. Jävlar. Gör om, gör rätt, som det bekant heter. Uttrycket får mig att vilja kräkas av ren och skär avsky. Dels för att förlust smakar så jävla äckligt och dels för att jag framkallade äcklet. Så, påkörd i bakdelen av en brunstig älgtjur är känslan just nu.
B-körkortsmiss känns, passande nog, jävligt b. Men nästa gång, då är du min, lilla rosa kort. Din frihet och ditt ansvar ska överföras på mig, bara för att jag kan.

Jag är på huvudleden, jag stannar inte för någon. So long suckers, ses på vägarna inom kort.