kristofer

Läser i Aftonhoran att en liten flicka på tio år blivit misshandlad av ett gäng med 17-åriga tjejer. Förvånad? Kan konstigt nog hantera överraskningen. Två av de tre tjejerna gav sig i kast med sparkande, knivhotande och andra populära företeelser. Den tredje stod och tittade på, även det en vanlig hobby bland människor nu för tiden.

Att lägga hand på en annan människa och skada den fysiskt är en sak, men herregud, är det inte illa nog att titta på och inte göra någonting? Men i nutidens sjuka fetischer så är väl åskådning en ny form av böjelse, lite av en våldsam form av voyeur, minus sexet. Fast det ersätts av spottloskor, knytnävsslag och djävulskap i största allmänhet. Vissa skulle säkert kalla det ett nerköp, men de allra flesta verkar gilla den nya formen av upphetsning.
Samtidigt så kan jag inte hjälpa att upptäcka en viss nonchalant aura som vilar över våra samveten. Å ena sidan har vi jag-et som älskar skandaler, katastrofer och våldsdåd. Å andra sidan så har vi jag-et som inte kunde bry sig mindre över att 200 människor dör i Irak till följd av en självmordsbombare, bara för att det inte händer i Europa. Den senare är den jag känner igen mest.

Så då har vi igen de tre personerna som misshandlar, men denna gång är det inte tjejerna och den lilla flickan. Offret är alla människor som dagligen får genomlida krig, mord och svält. Misshandlarna är oftast religösa extremister och den självutnämda världspolisen. De verkliga brottslingarna är vi som inte orkar bry oss. Dags att vakna upp och känna blodsmaken i kaffet.