Now and then, back again.
"We are what we protect, what we stand up for."
En människa att se upp till. Någon som är en sann beskyddare av de som behöver skydd. Någon som vågar stå upp när alla andra faller. Någon som är en hjälte. En hjälte kan vara en sådan, på grund av många olika faktorer. Ett hjältedåd i krig, en läkare som lyckas hela en dödligt sjuk, en pilot som räddar hundratals människors liv genom att lyckas nödlanda ett plan. Vi går ner till ett plan under, som egentligen är planet över: vardagshjältar.
Mamman som jobbar som sjuksköterska, samtidigt som hon uppfostrar två barn. Eller mannen som jobbar utan lön för att fotbollslaget för några ungdomar ska fungera. Din mamma och/eller pappa som försörjer dig så gott det går.
Dessa är de sanna riddarna i det dolda, de osjunga hjältarna. Fast vi uppskattar det inte alltid när vi får solbränna från datorskärmen.
Funderade på klassikern: "Det var minsann bättre på min tid!". Låter det bekant? Mor- och farföräldrar som ska mässa angående ungdomens vanor idag. Det gnälls om hår, klädstil, internet, uppkäftighet och allmänt ohyfs. Annat var det på tiden man fick stryk i skolan, stryk hemma, stryk bland kompisarna, tills man var slagen gul och blå nog för att kalla sig själv svensk. Tänker man efter så inser man att nog slog man in lite hyfs och vett i dåtidens ungdom.
Å andra handen så rör sig dagens samhälle mycket snabbare, och det fodras att man SKA vara otrevlig. Inte fan berättar jag om mitt liv för Kerstin på ICA, för hon skulle hellre torka röven på en dement gubbe än lyssna på mig. Sorgligt nog så klandrar jag inte henne, för vem har tid att lyssna på varandra i nuläget? Tid är ju trots allt pengar och varje sekund är ett steg närmre, eller längre, ifrån rikedomen.
Summan av kardemumman: det kanske var bättre förr...
En människa att se upp till. Någon som är en sann beskyddare av de som behöver skydd. Någon som vågar stå upp när alla andra faller. Någon som är en hjälte. En hjälte kan vara en sådan, på grund av många olika faktorer. Ett hjältedåd i krig, en läkare som lyckas hela en dödligt sjuk, en pilot som räddar hundratals människors liv genom att lyckas nödlanda ett plan. Vi går ner till ett plan under, som egentligen är planet över: vardagshjältar.
Mamman som jobbar som sjuksköterska, samtidigt som hon uppfostrar två barn. Eller mannen som jobbar utan lön för att fotbollslaget för några ungdomar ska fungera. Din mamma och/eller pappa som försörjer dig så gott det går.
Dessa är de sanna riddarna i det dolda, de osjunga hjältarna. Fast vi uppskattar det inte alltid när vi får solbränna från datorskärmen.
Funderade på klassikern: "Det var minsann bättre på min tid!". Låter det bekant? Mor- och farföräldrar som ska mässa angående ungdomens vanor idag. Det gnälls om hår, klädstil, internet, uppkäftighet och allmänt ohyfs. Annat var det på tiden man fick stryk i skolan, stryk hemma, stryk bland kompisarna, tills man var slagen gul och blå nog för att kalla sig själv svensk. Tänker man efter så inser man att nog slog man in lite hyfs och vett i dåtidens ungdom.
Å andra handen så rör sig dagens samhälle mycket snabbare, och det fodras att man SKA vara otrevlig. Inte fan berättar jag om mitt liv för Kerstin på ICA, för hon skulle hellre torka röven på en dement gubbe än lyssna på mig. Sorgligt nog så klandrar jag inte henne, för vem har tid att lyssna på varandra i nuläget? Tid är ju trots allt pengar och varje sekund är ett steg närmre, eller längre, ifrån rikedomen.
Summan av kardemumman: det kanske var bättre förr...
Kommentarer
Postat av: Evylyn
jo det kanske var det.. Men jag trivs bra i nutid så att säga! ;)
Postat av: J.
Men vi lever nuu =)
Trackback
